Alla har vi en hycklare i oss

Hästnäringen i ett nötskal, Antingen har du ett namn eller så vill du göra rätt och köper tjänst av ett namn. Har du väl ett namn så vill du inte riskera det.

2a78a60f91dc35d4b51d7562b58f5127

När folk i samhället slår sina fruar, Lärare tafsar på elever, chefer myglar med bidrag, lämnar sina husdjur i varma bilar eller dumpar kattungar efter sommaren så reagerar vi.

Skulle någon av ren arrogans missköta sina djur så de lider blir vi galna…..

Men händer allt detta inom vår bubbla öppnar vi inte käften för vi vågar inte stöta oss, vi är ingen och den som gör är någon. Vi kanske har samma status men vågar inte riskera vårt egna rykte, vår verksamhet eller vårt barns framtid i sporten. Vi vågar inte säga något för vi tror oss få enormt mothugg och lägga krokben på oss själva..

Ursäkter för hyckleri finns det gott om eftersom vi känner oss små, Men hur stor är man som person när man låter saker passera……..

9-9     (liten Silverbjälke)

Dessa moraliska värderingar finns inte inom hästnäringen eftersom vi är så satans rädda för att bli utfrysta, Ofta med all rätt eftersom det är svårt att hitta en mer ryggdunkande liten bransch än vår.

Att folk gör som de gör mot varandra och mot andra utan att någon reagerar eller vågar säga ifrån är en sak, En sak som trots allt i grunden är dessa personers enskilda ansvar för sin egen stolthet, hälsas och moral att antingen knipa käft eller markera kring.

Men en sak jag har svårt för det är när hästar lider, drabbas eller utnyttjas för att få lite pengar och det är väl ändå så att det är hästarna som enar oss över nischgränser och nivå från hobby till proffs ?

ponny

Jag ogillar både offerkoftor, rättshaverister och fegisar som anmäler anonymt av avund eller som personliga vandettor. Så igår skrev jag till Länsstyrelsen i mitt egna namn om hästar, hästars skick, hästars historik och ett ”känt” namns vardag på gården. Man får nog av att se att ingen av alla som vet om vågar och man får nog av att själv vara likadan och leva i ett hyckleri.

Om personen är känd, etablerad, förmögen, har pondus, sitter på en maktposition eller har ett munläder & en egen klan av halvkändisar i ryggen så är det skitsvårt för den enskilda att träda fram. skitsvårt. Så vem ska göra det ?

Branschansvar är att gallra i egna led, bara så kan vi utvecklas.

Om hästar är magra, Om det uppenbart finns individer i flocken som inte mår bra eller har skador, Om det står utan tvivel att hovvård, avmaskning, tandkontroller och tillgång på foder & vatten är bristfällig och man vet, ser eller har vetat att det sätts i system för att hysa in många för liten kostnad kan man inte sitta på Facebook och trycka på ”gilla” när personen gör inlägg, Man blir både besviken, arg & ledsen när man ser etablerade namn som man vet vet om vända bort sin moral och skicka smileys ist.

Om vi som lever på dethär och befinner sig i en krets där alla känner till alla inte har ryggrad, Hur ska vi då kunna förvänta oss att de som har oss som förebilder ska ha en ?

Folk sitter på den ena facebooktråden och klagar på svartjobb, hästhandlarskojare, sexövergrepp, utnyttjande av personal för att i nästa stund trycka gilla eller skicka smileys när personer de vet gör något av detta systematiskt gjort en uppdatering om en ny häst eller en prisrosett i en annan facebooktråd.

Det bra med det är att det visar mig vilka personers ord jag ska ta med en nypa salt, vilka personer jag inte kommer att tänka på vid nästa samarbete eller inbjudan men det dåliga med det är att det får mig att må illa och bli besviken.

Att må illa och vara besviken är inte ett optimalt tillstånd för en som faktiskt bara vill ha kul & må bra.

Så fortsätt ni vara vän utifrån namn ist för utifrån person, ni gör som ni vill och jag respekterar det eftersom vår bransch är liten och riskerna för att priset blir högt är stora.

Men ibland….. tja, detdär med droppe & bägare. Det är inte okej.

 

 

 

webb

Kommentera